Det står klart.

Jag tycker inte att jag är funktionsnedsatt pga av min ADHD. Jag har bara mitt eget sätt. Ungefär som de flesta andra. Men lite mer graverande. Eftersom livet inte gått på räls. Men det är så där. Man är i relation till omgivningen. Och ibland har man mer som inte automatiskt faller in i ledet.

Jag har verkligen gjort långt utöver vad som krävts av mig under min rehabilitering och arbetsprövning. Jag har utsatt min kropp och mitt psyke för nya belastingar medicinskt för att se om jag kunde öka min prestation. Men det gick ju jätteilla nästan. Vissa medicinkombinationer höll på att få mig att ge upp, drabbade mitt psyke hårt. Men jag ville inte lämna en enda parameter outforskad. Nu nöjer jag mig med att vara en glad person, för det var så många år jag inte visste vad trygg glädje var. Det är en bra grund för livet i övrigt.

Och det finns ingen medicin som kan göra att jag blir som utan ADHD, men jag kan fungera bättre i vardagen. Tur det på ett sätt eftersom min ADHD är en så stor integrerad del av min personlighet som jag älskar. Jag är sådan här på gott och ont. Och oftast älskar jag mig själv och roas av min hjärna. Till fullo förstått att det är en del av min diagnos att köra järnet. Människor som jag hade varit perfekta attacksoldater i krig. Men nu vet jag vad som funkar över lång tid. Jag tänker ju inte bara överleva, utan leva på ett bra sätt.

Jag läste just en intervju med en av de npf-vänner jag har fått på nätet. Han har Aspergers och ADHD och är en av de där som alltid kan förstå, när ingen annan kan. Ni vet, mitt underbara npf-nätverk. En stötta som ingen annan. De och andra finns i min länklista här på bloggen. Jag vet att han har samma tankar som jag, om att våra funktionstillgångar finns av en orsak. Men det har av yttre orsaker känts orättvist att just vissa egenskaper inte varit helt välkomna i vårt handikappade samhälle.

Jag är ADHD-diagnosticeringen tack skyldig för de sista pusselbitarna till att förstå vem jag är.

Nu, till slut har jag faktiskt accepterat vem jag är, omfamnat vissa saker, vissa delar i min personlighet som ibland fått utstå nästan krossande hård kritik av partners, de personlighetsdragen älskar jag idag.

Jag är kanske något envis och tillsynes rigid, men de som upplever det så har kanske svårt för personer som hävdar sin rätt att vara?

Jag är en utmaning för kontrollfreaks, det har jag alltid vetat, nu förstår jag varför också. Idag vågar jag stå fast vid det, vid mig och vara som jag är. Det finns sämre personlighetsdrag och de har jag inte; som att vilja dominera andra, vara ogin, ogrundat lynnig, tänka på egen vinning främst, samvetslöshet och en hel del annat jag har svårt att fördra hos andra.

Jag tycker jag är rätt underbar och jag hade stått ut med mig själv som partner och faktiskt fått tillräcklig stimulans också, vilket jag upplever som en bristvara med människor ibland.

Jag tror de som valt mig som vän uppskattar både min tankeflexibilitet, inlevelse och tydlighet. Paradoxal, men man vet var man har mig. Jag är inget rö i vinden. Även om jag ibland som yngre kände mig sådan. Det var inte lätt, jag kände mig så sär. Det var svårt att förstå omvärlden.

Ville bli älskad, men visste inte hur. Idag har jag slutat fundera på det. Självkärlek är bra. Idag vågar jag vara så tydlig som jag är. Och väger inte mitt värde efter vad andra kan tänkas tycka. Och eftersom jag tycker om mig själv har jag gjort stora förändringar för att underlätta mitt liv, nu när jag förstått mekanismerna jag kommer leva med hela livet.

Mitt eget sätt. Det känns mycket värt idag.

Jag kan mycket öppnare idag fråga människor vad de har för sätt och se dem även utan ord. Jag har något starkt att förhålla mig till, mig själv grundad i gråberget. Men aldrig grå. Aldrig.

4 Responses to “Det står klart.”


  1. 1 Lenaeff augusti 10, 2011 kl. 4:51 e m

    Vilken underbar känsla du förmedlar, precis dit jag önkar att jag kunde komma. Jag har ju helt nyligne fattat att jag antagligen har inte bara en utan två diagnoser och inom två veckor får jag svaret på detta. En bekräftelse på att vem jag är och har varit utan att veta om det…
    Tack än en gång för dina fina inlägg och för att du hjälpte mig att komma i kontakt med flera i ditt nätverk som ger mig en massa kunskap som jag törstar efter.
    Kram

  2. 3 M augusti 11, 2011 kl. 5:53 e m

    ”Mitt eget sätt” och ”självkärlek” gillar jag. Som alltid en bra text🙂

  3. 4 carina augusti 12, 2011 kl. 8:06 e m

    visst e det skönt när man äntligen kan vila sig i att ja det var så här jag blev och varenda millimeter av alla färger är jag och vilken tur att det blev så…..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: