Bromsat för sommarlov.

Efter de begynnande juniveckornas intensitet med volontärsarbete var jag helt slut. Uppdraget var helt min grej, att blogga, bevaka föreläsningar och föreställningar och accentuera med foton jag tog, med förtroendet att ha fria händer att skapa något bra.

Märkte att jag var trött, först när jag stannat upp. Det känns bra för mig att märka sånt. För jag har alltid haft svårt att erkänna att orken kan ta slut. Jag är ganska okänslig för att känna av det när jag är uppe i varv. En perfekt stridssoldat med eget adrenalinpåslag.

Sedan, efteråt låg jag ner i tio dagar. Ganska orkeslös. Gjorde färdigt mitt volontärsuppdrag i liggande ställning vid datorn, för jag sviker inte. Men kände mig verkligen utmattad. Och behövde pausa först, för att trötthetskänslan skulle ge sig till känna.

Nu avbokat lite planer. Men det var svårt för mig, väldigt svårt. Fast det liksom blev lite motgångar av olika omständigheter. Jag försökte bara inte vända dem, forcera. Kände mig så mogen och klok. Trots nesan. Men tänkte att ombokade planer inte behöver vara ett misslyckande.

Var på väg till politikerveckan i Almedalen på Gotland. Fixade det trots nästan noll i budget. Jag satt hemma och längtade dit så jag höll på att gå åt förra sommaren när jag läste på twitter och facebook om allt som hände där. Skulle Almedalsbloggat för Attention i år.

Och så blev min kompis jag skulle åkt med sjuk förra veckan. Där föll en del av den ekonomiska planen. Hade jag haft mer pengar och ork hade jag börjat söka annan samåkning. Men jag började fundera på om jag orkade. Egentligen? Fick meddelande idag att det strulade med boendet, så det hade blivit problem om jag åkt.

Det svåraste är att vilja, men vara för trött. Och acceptera det. Känna av mina begränsningar. De är ju det jag avskyr och haft så svårt att förlika mig med! Jag har därför försökt utröna just mina begränsningar de senaste åren. Utkristallisera det som är min sk funktionsnedsättning för att kunna använda mina styrkor rätt.

Arbetsprövade ju i åtta månader. Tur det blev så lång tid. Och direkt efter avskedstårtan där gav jag mig in i volontärarbete som var så roligt, så roligt.

Jag blev glad av att under uppdraget känna mitt ADHD-driv igen, hyperfokuseringen, att jag faktiskt kan prestera nästan vad som helst. Men inte tio timmar om dagen och natten, inte i längden.

Vad bra att jag gjorde det. Då fick jag bekräftat två saker: Att jag kan mycket mer än jag vågade tro. Och att jag inte ska ha fritt spelrum, för jag kör på utan broms i min entusiasm.

Nu vet jag att jag verkligen behöver gränser utifrån. Den tråkiga insikten jag kämpat emot lite. Vill ju så mycket.

Nu vet jag också att på rätt plats, med gränser, funkar jag och kan göra ett väldigt gott jobb. Jag har ju aldrig blivit kallad lat på ett jobb, tvärtom. Det är ju bromsen jag jobbar med.

Nu, efter jag vilat ikapp mig och ägnat mig lite åt sommaren, nu känner jag mig äntligen ledig. Skön känsla, att vila och kunna koppla av efter prestation. Overksamhet är en nära-döden-upplevelse för mig.

Jag är som Pippi. Måste börja skolan för att känna att jag har lov.

2 Responses to “Bromsat för sommarlov.”


  1. 1 genrep juli 8, 2011 kl. 7:04 e m

    Synd att du inte kom iväg. Men det är som du beskriver i get ont som inte för nåt gott med sig. Du kanske fick en del vila. Att vara på Almedalsveckan är krävande. Så många intryck, så man nästan går sönder. Fråga en som vet ….

  2. 2 Mib juli 10, 2011 kl. 6:25 e m

    Oj vad bra skrivet. Det var ju nästan att det handlade om mig! Det är nog tur att slumpen tar oss ner på mattan ibland. Kram!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: