Utbränd och vidbränd.

Många jag träffat som blivit sjukskrivna av mental utbränning tillslut har varit det man kallar duktiga och har travat på utan att bry sig om signalerna. För att de tror det ska vara så? Man agerar som man blivit lärd är något bra. Att vara duktig, det är väl bra? Ibland är utbränning priset man får betala. Lite väl dyrt.

Ofta har det tagit många år innan man blir så utmattad att man kraschar in i en utmattningsdepression, särskilt med en jetmotor inombords. Som med ADHD. Vet man inte om sin egenart och diagnos kan det bli fatalt.

ADHD och utbrändhet går hand i hand, som bloggen Genrep beskriver här.

Och mina egna ord om det där: Med ADHD, då går man inte in i väggen. Man springer igenom med full kraft och stannar upp först hundra meter in på andra sidan när tegelstenarna man rivit ner bildat en stor tung hög framför en och ren fysik får snurret att stanna.

Då kan det inte ta ett par månader att bli stark och hel igen. Det kan handla om år att hitta gränserna, komma tillbaka sunt. Och man behöver kvalificerad hjälp. Trots att man är så stark.

Jag försöker att inte vara alltför besviken för att jag tappade min kompass. Men jag är djupt desillusionerad. Hade ju ingen aning om att den härliga energin inom mig kunde vara förödande.

Älskar att jag fått gå på grön rehab och lära mig stressa av. Sluta vara så förbannat övereffektiv som vi duktiga alltid är.

Försök att stressa på ett frö, skynda på naturen? Det var slutsatsen jag en morgon till slut insåg, att det finns ett naturligt tempo.

På trädgårdsrehaben fick man acceptera att fyllde man en kruka för snabbt med jord så fick man order av den allt överseende trädgårdsterapeuten att tömma ur krukan och göra om igen. Med eftertanke och fokus. Väldigt utmanande.

Snabbt, effektivt, det var väl jättebra? Allt, direkt, nu? Titta, jag kan. Men nej.

Tålamod. Det svåraste som finns för dem som vill göra saker nu. Gärna igår.

Med rätt hjälp kan man hitta mellanläget då man både är duktig och orkar i längden. Lite synd att den hjälpen till rätt läge är så svår att få. Medan så många mänskliga resurser bara bränner ut sig destruktivt.

Alla behöver lära sig göra saker i lagom mänsklig takt. Som håller ända fram. Ett mänskligt steg är ju sällan längre än 70 centimeter. Inte för någon.

Och med ADHD-aktig hybris om osårbarhet för att det är så roligt när det går bra, man älskar och rider på endorfinkickarna,  då kan priset bli lite högre. Än för andra, som är lite vettiga nånstans i grunden.

Tror jag. Allt eller inget kan ibland bli inget.

18 Responses to “Utbränd och vidbränd.”


  1. 1 Attan maj 23, 2011 kl. 9:35 e m

    Jag måste bara säga att du är så otroligt bra på att beskriva så vi andra förstår hur det är…
    Det är så skönt att läsa här för man fattar vad du säger och för att du såklart vet vad du pratar om…
    Jag hoppas att du fortsätter guida oss andra till förståelse

  2. 2 Kin@ maj 24, 2011 kl. 5:03 f m

    Åh, så bra du beskriver det!
    Jag har slaggits av samma tanke, så många gånger, men inte lyckats få ner det i ord.
    jagtog mej friheten att länka hit till dej, från min blogg – hoppas att det inte gör något:O)

    Varma kramar till dej.

    Mvh Kin@

  3. 3 Mib maj 25, 2011 kl. 6:25 f m

    Oj det där kunde lika gärna ha handlat om mig! Så bra beskrivet. Jag springer också in i en tegelvägg gång på gång på gång. Det är som om jag inte lär mig av misstagen. Speciellt eftersom jag varenda gång tycker att det där springandet är så jäkla roligt. Att låta bli saker man tycker är kul är så jäkla svårt. Speciellt när man som jag kan jobba ihjäl sig…. Gång på gång på gång på gång. Som en nickedocka som någon smäller till, men som alltid reser sig igen. Det gör ondare för varje gång någon slår till och det är svårare att resa sig för varje gång…. Livet är ingen enkel sak….
    Kram på dej!

    • 4 Victoria maj 25, 2011 kl. 11:56 e m

      Jag som rehabiltererar mig själv nu efter år av sjukskrivning, hade tur som hamnade på tre månaders grön trädgårdsrehabilitering förra året. Kolla om det finns in din närhet? Det sprider sig ve hela landet, för det är bra och ger goda resultat.
      Lovar, man taggar ner. Som att naturen lär en att man kan inte skynda på allt. Till slut accepterar man det, om man är mogen, kanske? Men det var jättenyttigt för stressiga jag!
      Lycka till! Ge inte upp, det finns en plats för alla.

  4. 5 Mib maj 28, 2011 kl. 7:56 f m

    Ja det finns egentligen mycket man kan göra för att må bättre. Det jag har svårast för är att hålla rutiner…. Allt är så ironiskt för när min dotter bodde hemma blev jag ”påtvingad” rutiner och mådde rätt så bra. Sen när jag släppte allt det där mådde jag sämre…. Ändå behöver jag ha min egen tid från henne. Det där är så svårt för mig att förstå, och att jobba på. Men jag lär mig väl nån gång.
    Kram.

  5. 6 Pernilla Pramberg juli 12, 2011 kl. 10:26 e m

    Tycker du skriver så bra! Fick pausa emellan för ja blev så trött.. Jag fick diagnosen ADD för ett tag sedan.. Inte alls länge sedan faktiskt… Jag har ätit conserta och det har funkat bra för mig tills det började klia överallt på kroppen… Va obehagligt med hjärtklappningarna som kom till och från också…

    nu har ja haft uppehåll med medicinen för att se om klådan går bort. Känner oro och att ja e ledsen. trist.. De vill att ja evt ska prova strattera. Jag hoppas verkligen det hjälper!

    tack för en bra blogg!!

  6. 8 mumriken oktober 7, 2011 kl. 2:32 f m

    Tack för en fantastisk beskrivning! Jag ska lägga en länk till din blogg ifrån min egen…

  7. 9 Kristina oktober 7, 2011 kl. 7:56 e m

    Vad du beskriver bra! Skriv en bok för sjutton, vi är så många tjejer med ADHD som behöver känna igen oss och påminnas om att vi inte är ensamma. Så kan du ju tjäna lite pengar också😉 KRAM!


  1. 1 Lika – Olika « Med ADHD i vardagen Trackback vid maj 24, 2011 kl. 5:01 f m
  2. 2 Fullt ös medvetslös – ADHD. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 23, 2012 kl. 10:15 f m
  3. 3 Dolda funktionshinder – är just dolda. OK? « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 24, 2012 kl. 7:58 e m
  4. 4 Det finns inget som är lagom med mig. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 30, 2012 kl. 10:54 f m
  5. 5 Jag är utbränd. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid februari 19, 2013 kl. 6:19 e m
  6. 6 Lite från bloggsidan skriven av: Victoria Qvarnström | npfbloggar Trackback vid april 20, 2013 kl. 7:37 f m
  7. 7 Sviter utav allt för lång tids press. | Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid mars 23, 2014 kl. 5:45 e m
  8. 8 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:32 e m
  9. 9 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: