Utan (H)järnkoll – krossade likar.

Fungerar man inte som majoriteten och automatiskt faller in i normernas ramar, i skolan, socialt eller vad det än må vara, så innebär det att man misslyckas att passa in.

Och en vilsen känsla blir ständigt närvarade. En stor odefinierad ensamhet infinner sig.

Flockdjuret människan. På gott och ont.

Vad händer inom en ung människa som inte riktigt förstår hur den ska göra det som krävs för att bli accepterad fullt ut? Som inte alltid förstår varför man ska göra saker på ett visst sätt. Som alltid misslyckas med att behaga de som ger omdömet om ifall man duger eller inte? Klasskompisar, lärare, gruppsammansättningar.

Självförtroendet blir krossat. I bästa fall tvivlar man på vad man kan.

Men kände man sig inte tillräckligt älskad redan innan skolan börjar så kommer självkänslan – känslan om ens värde, i kläm.

Jag duger inte? Varför? Det måste vara fel på mig? Hur ska jag göra då? Jag duger nog inte vad jag än gör. Känslan av att det är fel på mig ger destruktiva tankar. Känslor som kan forma en självdestruktiv självbild. Radera allt hopp. Jag vill bara bort härifrån!

Människor behöver känna att de hör till, som de är. Men ofta får personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar sår just där i samhörighetesdelen av hjärtat.

Den gången de stöttes ut. De gångerna de andra skrattade för att de inte förstod, lättast att skratta bort känslan av att inte direkt förstå. Den gången arbetskamraterna såg ut som man var från yttre rymden. För att de kände sig lite starkare själva då?

Väldigt vanliga upplevelser av utanförskap för människor med neuropsykiatriska personligheter. Inte passa in? Alltså är man en sopa. Självbilden blir skadad utan chanser.

Det är därför (H)järnkoll behövs i vårt fördomsfulla samhälle.

Vem ska avgöra vem som är en looser? Majoriteten? Mobbaren?

6 Responses to “Utan (H)järnkoll – krossade likar.”


  1. 1 Attan maj 18, 2011 kl. 10:35 e m

    Ja tyvärr formas våra personlighetsdrag mycket tidigt och väldigt starkt av vår omgivnings acceptans. Många gånger har jag sett i omgivningens ögon att de inte fattar vad jag gör, säger eller hur jag tänker.

    Känslan har funnits där så länge jag kan minnas, gnagt på mina vassa unika kanter och slipat dem till en form jag inte känner mig bekväm i alls eftersom den inte är jag.

    Ena gången för att jag sagt en sanning man inte ”får” säga, andra gången för att jag klådde upp klassens tuffaste kille då han var elak mot klassens ”tönt”, vilket jag tyckte var djupt upprörande.

    Som vuxen har jag tappat mycket av detta eftersom jag oftast fått lära mig den hårda skolans väg att man inte gör si, inte säger så.

    Utanförskapets kraft är stor, usch vad jag känner igen mig i det du skriver.

    Hjärnkoll är viktigt, absolut!

  2. 2 Mib maj 20, 2011 kl. 3:17 e m

    Ja jag känner också igen. Men för mig som är bipolär kan det många gånger handla om tillfällen då jag förstått på andra att jag bara är ”för mycket”, att de inte orkar med mig… Och andra tillfällen är det jag själv som äcklats av mig själv. Tänker att jag pratat för högt, sagt galna saker, tagit helt knäppa kontakter, Jag har gjort så mycket dumt. Men jag har också gjort bra saker och de kan jag inte riktigt se när jag hamnar i värsta deppen. Då är jag bara bara trött på mig själv. Mitt dumma dumma jag!
    Kram på dej!

    • 3 Victoria maj 20, 2011 kl. 4:02 e m

      De där känslorna av misslyckande, både känslan av att man socialt varit för mycket och kanske om man lidit av att vara sjukskriven, de går igen så mycket.
      Har man mått dåligt vet man vad det innebär, på ett ungefär. Man känner igen.
      Och diagnosgränser, jisses, det finns så många likheter mellan särskilt ADHD, Bipolaritet samt Borderline/Emotionell Instabil Personlighetsstörning, så många likheter. Det viktigaste är att hitta svar som man känner fungerar, en karta att läsa ifrån.


  1. 1 Peppdag. « Bloggmalplace’s Blog Trackback vid maj 18, 2011 kl. 7:44 e m
  2. 2 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:33 e m
  3. 3 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: