Peppdag.

Var på intervju till en yrkesutbildning med 300 sökande och hamnat bland de 80 som blev kallade på intervju. 30 blir antagna.

Jag gjorde bra ifrån mig, hade inte kunnat göra bättre. Avslappnad och naturlig. Insatt och engagerad. Utan press att veta allt, det är ju därför jag vill gå en utbildning. Men jag kan formulera mina uppfattningar ändå.

Så kom den där frågan om varför jag varit sjukskriven:
Utbränd, numera med ADHD-diagnos som jag bearbetat. 

Lärarens blick tändes: Jaha. Vi har haft några med ADHD i denna utbildningen och de har varit bland de bästaom jag får säga det.

Hoppsan! Hade haft lite bryderi om just den frågan och jag är ju öppen, på vinst eller förlust.

Så jag tog upp det lite om hur jag är, att jag idag har min ADHD som en styrka. Det handlar om hur jag ser naturligt detaljer, skannar av helheter och inhämtar information brett. Jag kan ta annorlunda (och snabba baserad på all info) beslut och föreslå andra lösningar. Och att jag direkt nästan instinktivt stör mig på något som inte verkar konstruerat för att fungera.

Att jag är pragmatiker. Vill genomföra, hitta funktion.

Kändes bra. Oavsett om jag blir antagen eller inte fick jag känna på något jag inte gjort på länge. Att nästan vara på väg att bli accepterad. Som bra.

Lärt mig att inte ta ut något i förskott. Men denna glädjen är faktiskt i efterskott. Jag fick en chans att visa mig som jag är.

Måste våga ta fler chanser känner jag. Jag kan ju. Tydligen?!!

Lärt mig att ingen ger en nåt. Ett underläge kan vara hela livet igenom om man inte lyfter främsta benet. Ingen idé att deppa för det. Ta steg. Bara gör det. Skörda det som kommer av det.

Var en suffragett som sparka vilt. Att be snällt har inte gett någon nåt.

3 Responses to “Peppdag.”


  1. 1 Lenaeff maj 18, 2011 kl. 10:24 e m

    Vilken lycka att få känna att någon har förstått vad det handlar om, att du har styrkor andra inte har som till rätt jobb ger dig ett unikt försprång om du bara får chansen att visa dig.
    Så underbart det måste ha känts, för en sak vet ju iallafall jag att du kan och det är att använda orden, och det på bästa sätt.
    Jag ska verkligen hålla tummarna för din skull, och de där Suffragetterna var helt klart sin tids ”Damptanter”, det är jag helt övertygad om!
    Kram//Lena


  1. 1 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:32 e m
  2. 2 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: