Arbetsytor och ADHD.

På arbetsplatser har jag ofta organiserat varulager eller dokument. Söker mig alltid åt det hållet för att det gör mig lycklig att bringa ordning i kaos. Jag är bra på det för att jag gillar det på ett djupare plan.

Byggde upp receptionistverksamheten på ett företag med trettiotalet anställda genom att gå igenom alla pärmar och styra upp allt som ingen hade ansvar för.

Detta var innan jag  fick veta att jag i o m ADHD har gränslösa egenskaper och därför behöver reglera gränserna själv. Inte agera på allt jag noterar. För jag ser allt. En utmärkt detektiv eller livvakt m a o. All information runtom går in.

Jag har förr varit expert på att bränna ut mig eftersom jag i entusiasm kan växla till turbomotor och blir fartblind och fixedifixa. De flesta människor är faktiskt lite lagom och gör ett tillfredställande gott jobb ändå. Man behöver alltså inte vara Stålmannen för att vara bra. Detta var en AHA-insikt för mig!

Idag har jag strategier, vilket var ett okänt begrepp innan min diagnos.

Diskrepans. Hemma kan det fortfarande bli till kaos och vara så utan att jag får grepp. Varför det diffar på hur jag lyckas på jobbet och misslyckas hemma handlar om arbetsytor. En av de viktigaste strategierna jag lärt vid ADHD – gränslöshetssyndromet.

Arbetsytor. Och en arbetsplats är en begränsad arbetsyta för mig. Där finns yttre ramar jag själv måste förstå både i tid och vad man kan och får göra samt lagom press, när jag begränsar mig till att fokusera på det viktigaste.

Därför kan jag ha full koll på jobbet – utan att det så lätt funkar hemma. Men med den ökade stressen av återgång i arbete har jag inte lyckats upprätthålla ordningen jag behöver ha hemma. Det som andra gör utan att tänka, en sk automatisering, funkar inte perfekt när man har ADHD. Det krävs aktiv tankekraft, vilket tar energi som man måste uppbåda.

Jag är faktiskt bättre på kaoshantering, att agera snabbt i punktinsatser utan att behöva tänka, än på att plocka undan varje dag. Kaospilot trots allt. När saker rejälskiter sig står jag pall och gör rätt, tar snabba beslut och agerar.

Jag har efter insikterna om min diagnos insett att tråkvardagen tar energi för att jag inte gör slätstrukna saker utan att behöva tänka. Automatiseringen brister. Jag stannar idag t ex alltid upp när jag ska gå över en gata och tänker så det knakar att: Nu måste jag koncentrera mig på att jag går över en gata med bilar.

Men ju mer stressen ökat sista månaden efter ett antal kriser i min närhet vilka jag ryckt in och och som påverkat mig, även om jag håller ihop, så har jag noterat att jag inte alltid väntar på att bilar ska köra förbi, utan springer över gatan utan mitt ADHD-säkerhetsavstånd jag arbetat in.

Jag har krasst fått inse en hel del saker sedan ADHD-diagnosen. Att jag medvetet måste pränta in saker andra kanske tar för givna? Som när jag lärde mig att vika min tvätt? Jag skojar inte. Vika tvätt kunde jag innan. Men jag gjorde det inte för jag slog till skygglapparna för att slippa se istället. Torkställningen stod i vardagsrummet i ett par veckor och jag kom aldrig igång. Förklarade skamset detta triviala men stora vardagsproblem för min ADHD-KBT-terapeut.

Hon tittade på mig som det var helt naturligt och sa: Du har ju ADHD. Allt blir ett enda bludder för dig. Börja med tubsockorna. (Hon hade nog lärt sig metoden när det ännu var modernt med tubsockor.) En sten lossnade från mitt bröst för att hon inte tyckte jag var dum i hela hövvet.

Bra tips jag kom på själv i processen med tvättvikningen var att lägga en filt på golvet där jag lade den vikta tvätten, en kategori åt gången. Då kan man också ta rast och återgå. Jag tror jag gjorde det av renlighetsskäl, men det funkade fantastiskt bra och terapeuten sa att jag hittat nyckeln. Av en slump, liksom.

Skapa arbetsyta. Filt på golvet att vika tvätt på. Kanske duk under symaskinen med tygerna. Se diskhon som en arbetsyta och titta bara i hon när man diskar. En ho åt gången. En sak åt gången. Och avsluta arbetsytan efteråt.

En sak i taget. Mitt mantra idag – som lyckas när jag hinner fokusera. Stress är ännu ett problem. Är jag för stressad blir det ett moment 22 för då glömmer jag t o m att ta min ADHD-medicin.

Har fortfarande problem med igångsättning eftersom det är ett evigt problem för mig. Vi med ADHD har naturligt en lägre aktivitetsnivå i hjärnan och behöver stimuleras antingen vi är överaktiva eller lågaktiva.

Det kanske skulle funka med centralstimlerande medicin, men jag har svarat illa på den. Så jag håller fortfarande på och jobbar hårt på fungerande strategi där. Och vet att rutiner är boten till det man inte gör automatiskt. Och har svårt att ha rutiner utan press utifrån för min hjärna har en egen agenda.

Men jag kan alltid bjuda hem någon och jisses vilken fart jag får, hemmet blir kliniskt rent och välordnat i ett nafs. Växlar lätt upp i turbo med motivation. Det jobbar jag fortfarande på att hitta sätt att uppbåda i vardagen hemma. Tips?

Att ha ett jobb att gå till underlättar eftersom jag verkligen vill få ordning under helgerna. Röja ordning och stryka inför en ny vecka. Känns viktigt när jag känner mig lite betydelsefull. Spelar inte jag nån roll spelar inget någon roll.

Att vara hemmavarande är likställt med kaos för mig. Är en sådan person som jobbar extremt bra mot en deadline. När alla dagar är grå kan man alltid göra det jobbiga imorgon, eller i övermorgon. Och det skapar ångest att sitta fast med de simplaste av saker. Blir liksom inte automatiskt tänd på att diska. Det säger nog de flesta. Men för mig blir det ett livsavgörande problem som påverkar allt, även min rehabilitering, eftersom jag måste arbeta hårdare för att få en fungerande stressfri vardag. Antagligen skillnaden mellan att ha en diagnos eller inte. Jag behöver begränsningar av arbetsytor och behöver veta tidsgränser för att känna motivation.

Läs mer om ADHD-hem.

Advertisements

13 Responses to “Arbetsytor och ADHD.”


  1. 1 lenaeff maj 8, 2011 kl. 8:41 e m

    en å så bra att du skriver och beskriver hur det är med denna vardagen. Den grå där inget händer eftersom det inte måste hända. Iallafall inte just nu och inte förrän det ringer på dörren.
    Jag kan ha min tvätt hänga på torkstälningen och använder ålaggen tills den nästan är tom och det är dags att hänga upp ny tvätt igen. Den kommer liksom inte undan eftersom jag inte vet vart jag ska börja.

    Samma sak med med motivatorn för att komma igång efterosm jag kan göra det en annan dag om jag inte måste just nu.

    Jag kan precis som du beskriver städa undan i ett nafs om jag måste, annar kan jag ha göra hela vecka och ibland veckan därpå för att jag ska komma över Mount Everets, dvs. städa.

    Sen vet jag inte, men har jag väl börjat blir jag nästan galen om jag inte får bli klar, jag törs inte ta en paus, för då kan motivatorn stanna…och inget blir klart.

    JAg kan börja 7 på morgonen och hålla på till tre på eftermiddagen utan att äta eller något annat. Och då ska allt städas, lister, skåpluckor, dammas, dammsugas och torkas glv. Helst ska jag tvätta tvätten samma dag och fixa middagen innan jag törs sätta mig ner…

    Tusen tack för dessa inlägg, jag blir nästan gråtfärdig för att jag inte är ensam om detta…jag kankse inte är dum i huvudet trots allt??? Tänk om det finns en ”logisk” förklaring till mitt sätt att vara ?

    Tack! Hoppas att du fortsätter att beskriva 😥
    JAg blir både glad och ledsen när jag läser detta inlägg.
    JAg har ju alltid trott att jag är lat, oduglig för att jag känner och gör som du beskriver…att jag inte haft förmågan att sätta igång.

    Många varma hälsningar till dig//Lena

    • 2 Victoria maj 8, 2011 kl. 10:03 e m

      Det du skrev på slutet, att du alltid trott du var lat och oduglig. Det är ju så man känner och det är orsaken till att personer med dessa osynliga funktionsnedsättningar tappar självförtroendet. Får man aldrig lyckas med nåt eller? Och att inte lyckas med ens sitt hem, då måste man väl vara helt undermålig?

      Det finns helt logiska förklaringar till att det inte går per automatik, det måste vi ta till oss. Hur hjärnan funkar, när den inte är en neurotypisk normalstörd hjärna. Låg energinivå, till att börja med. Osv.

      För lathet, det är inte ett kriterie för ADHD, tvärtom är utbränning det. Men inte att gilla tråkighet.

  2. 3 Kajsa maj 9, 2011 kl. 10:57 f m

    Wow – vilken igenkänning! Både 😀 och :-/, med andra ord.

    Jag har fortfarande inte accepterat min dubbelhet – extremt kapabel, effektiv och å andra sidan helt omöjligt svårstartad. Fungerar precis som du bäst i krissituationer – då kickar ryggraden in. Allt annat måste ordnas och organiseras, annars rasslar det runt en massa måsten och vill-göra-saker i huvudet och snor energi. Hur hemmet ser ut kan jag förneka i veckor, månader och ibland till och med år…det är inte klokt.

  3. 5 linn_s_vensson@hotmail.com juni 3, 2011 kl. 5:14 e m

    Jag känner mig just nu som att en sten från mitt hjärta. Sitter och lusläser alla inlägg om adhd-add på din blogg och får en sån svindlande känsla. Det du beskriver är precis som jag gör, känner, tänker, beter mig. Helt fantastiskt vilken nyckel du hittat och jag tackar dig av hela mitt hjärta att du låst upp mig. Så känns det som att du har gett mig nyckeln att se mig själv. TAACK!!!
    / LInn

  4. 6 Robert Lifvenborg november 17, 2011 kl. 2:59 f m

    Jag är så avundsjuk på dig som kan ner detta på pränt. Klockren som ALLTID…..Snacka kan ja, men få dé på papper é för mkt.

  5. 7 Lilla Där mars 6, 2012 kl. 7:46 e m

    Nu började jag nästan gråta för att jag känner igen mig så väl…

  6. 8 Lilla Där mars 6, 2012 kl. 7:55 e m

    Ibland tänker jag att eftersom alla vi har förmågor som vi inte får lov att få utlopp för och som ”folk i allmänhet” ser som dåliga eller konstiga egenskaper (och ju snarare hinder än förmågor), borde vi kanske sluta oss samman och bilda att slags nätverk och skapa en alternativ värld där VI är normen. Inte för att exkludera andra utan för att få plats och få utlopp för allt vi faktiskt har att ge! Nästa tanke är att vi borde ta över världen och utnyttja det faktum att många av oss är högintelligenta och somliga till och med har ”superförmågor”. Lite ”The 4400” till exempel, eller ”V” eller nåt. Moahahahaha… Bra manusidé i alla fall kanske, eller hur! 😀 😀 😀

  7. 9 Victoria maj 17, 2011 kl. 7:52 f m

    Tack för länkning!


  1. 1 Statusrapport – Arbetsblockering | Farsan mitt i livet Trackback vid maj 16, 2011 kl. 3:19 e m
  2. 2 ADHD-hem. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 7, 2012 kl. 1:04 e m
  3. 3 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:32 e m
  4. 4 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: