Lära vid ADHD.

Detta är en lätt och personlig översikt om problemen man kan uppleva vid en inlärningssituation när man har koncentrationsstörning.

Det som är problemet vid ADHD är ofta en brist i arbetsminne. Alltså att läsa en text, sortera ut information och sedan återge det viktigaste, utan att komma av sig på vägen.

Ibland har man också brister i hastighet, dvs att man är långsam. Man kan ha medelhög IQ eller över medel i kognitiv intelligens. Men ha en brant sluttning för poängen i arbetsminne och hastighet. En ADHD- hjärna har alltså inte stödet att alltid kunna använda sig av sin IQ m a o.
Där är funktionsnedsättningen.

Med ADHD kan man alltså prestera ojämnt och gör sig allra bäst vid personligt intresse och personlig motivation. Pålagda uppgifter (som man inte bestämt själv för att man är extra intresserad och får påslag av kroppsegna lusthormoner och signalsubstanser) och som tar lång tid är svårast. Dvs det som skolan kräver man ska lyckas med.

Här har pedagogerna en stor utmaning att lyckas motivera elever med ADHD hela vägen tills en uppgift är klar. När det blir tråkigt är det lättare att göra något annat, som att dagdrömma.

Och hjärnan kan nästan kräva det eftersom den blivit trött. Många pauser och bensträckare är nästan nödvändigt eftersom kroppen kan ha en motor som nästan slirar på tomgång.
Uthållighet är inte dessa hjärnors bästa gren, utan särskilt intresse.

Hur göra då?

Korta nästan förenklade genomgångar med tydligt mål och däremellan ett par delmål gör en uppgift lättare greppbar. Gärna uppritad som en mindmap för att stimulera sinnena och förstärka minnet.

Om en elev med ADHD börjar jobba mot första delmålet, som att söka information, måste läraren hålla koll på när det verkar bli klart, för att direkt visa del två av uppgiften. Eleven behöver få bekräftelse om att ett delmål är nått. Lite pepp och koll på hur eleven mår. Trött betyder paus, taggad betyder dags att genast gå vidare, innan fokuset svalnar.

Sammanställning. Sånt har jag personligen lätt för, som en inbyggd konsekvensanalys. Vet inte varför, men läste en undersökning – som i.a.f var uppmuntrande – om att personer med ADHD inte utelämnar någon information som de får framför sig, utan insuper allt, utan att – kunna – filtrera. Det tar självklart mer energi än att som genomsnittet bara ta ut det som de redan från start anser är det viktigaste. Men då finns ofta också ett bredare beslutsunderlag när man har ADHD. Problemlösningen kan bli oväntad eftersom problem kan angripas lite oortodoxt, nytt och kreativt. Det handlar ofta om lust och frivillghet.

Sätter pedagogerna inte tillräckligt många delmål i skolan – med pålagda, krävda och kanske för eleven ointressanta uppgifter blir det extra krångligt att lösa för en elev med koncentrationsproblem. får en stor mängd information i klump. Det blir osorterbart, varför uppdelning är viktigt. Visa kartan i bild först!

Strategisk studieteknik borde också stå på schemat särskilt för personer med ADHD för att ge verktygen att strukturera och fokusera på det viktigaste, som att exempelvis läsa korta sammanfattningar för att få en klar bild om vad som ska läras in.


Undvik störande studiemoment, som rubbar fokuset, men inte stör andra. Att exempelvis ha en lärobok med uppgifter och ett separat häfte att ställa upp mattetal i och behöva överföra informationen till häftet och lösa uppgiften där kan kännas komplicerat, eftersom det kräver en insats i koncentration som inte handlar om uppgiftens problemlösning.

Det blir till en energikrävande extrauppgift att ha två ställen för en uppgift och det rubbar koncentrationen. Det blir lättare att tappa bort sig. Jag blir exempelvis störd av tekniken att anteckna ord när jag lär mig språk. Skrivmanövern tar bort mitt fokus så jag läser istället enbart orden och präntar in dem som de stavas, gärna med att uttala dem högt exakt så för att förstärka minnesbilden. Mitt bildminne är en stor hjälp och jag, som min dotter är språkbegåvade.

Jag fick en fråga i ett mail av en pedagog, angående inlärning vid ADHD och hon ville hitta problemen med följande:

En ny läroplan är på gång som trycker på att elever ska få utveckla sin entreprenörssida, alltså problemlösargrejer, få vara kreativa och kommunikativa. Man slår ett slag för webbverktyg och multimedia.
Men. En del lärare pratar om att en sådan skola inte fungerar för barn med tex ADHD. De behöver struktur. Jag kan inte se att barn inte kan få både struktur och allt det kreativa, lustfyllda. Utvecklas.

Kan en mer fri skola fungera för barn med ADHD? Nej, är mitt spontana första svar. Jag tror att skolan som jag inbillar mig att den såg ut på 1940-talet kunde fånga upp även barn med koncentrationsstörning eftersom den var så tydlig och hårt styrd. Man lärde sig mycket innantill och kunde vid behov upprepa tiraderna där informationen fanns.

Idag med egna arbeten, grupparbeten, eget ansvar och krav på egna initiativ för att lösa pålagda uppgifter samt stora krav på informationssökning för att lösa en – beordrad – uppgift från början till slut i stort sett lärarlöst, samt vara social på toppen av alla ansträngningar, det tror jag ställer till problem för dem med ADHD.

Man förväntas kunna så mycket redan då, som avancerad studieteknik samt att ha ordning på sig. Och det är inte lätt att styra en hjärna som gör lite som den vill. Man blir helt enkelt utmattad av att hantera den kontrollerat. Det som förväntas vara självklart tar mer energi än för en neurotypisk hjärna, en sk normal.

Med förslaget jag läste om i mailet finns också underbara möjligheter! Men med rätt ledning. Webbverktyg och multimedia ser jag som verktyg som skulle passa personer med ADHD mycket bra, eftersom man ofta kan bli uppslukad av dessa kunskapsinhämtnings -och processverktyg. Och absorberad är vad man behöver bli när man lätt blir splittrad. Att finna läget då ens ADHD växlar till hyperfokus är ett tillstånd då man ofta blir mer effektiv än gemene man.

Problemet i dagens skola är ofta att lärarna är utbildade i sina ämnen och kanske ser sitt jobb som att gå till sin arbetsplats och lära ut till kunskapstörstande elever. Enkel matematik?

Men att lyckas motivera någon som verkar motsträvig och okoncentrerad, för det krävs specialpedagogik och ett brinnande engagemang. Intresset för att som pedagog fortbilda sig inom bokstavsdiagnoser verkar vara begränsat som regel. Att skicka ett par lärare på en föreläsning om året om neuropsykiatriska diagnoser som ADHD, Tourettes, Aspergers och andra diagnoser inom autismspektrat, det räcker inte för att det ska hända tillräckligt mycket för barnen i klassrummen.

Specialpedagogik borde vara ett krav i den allmänna lärarutbildningen. Vilket skulle komma alla till nytta. Jag är kritisk med rätta, det kan många föräldrar till barn med dessa diagnoser skriva under på. Vill man inte jobba med människor bör man istället ägna sig åt forskning kanske?

Läste just ett blogginlägg som berörde mig om en brinnande pedagogs funderingar kring npf-diagnoser.

Här hittade jag en mycket matnyttig genomgång av Råd till pedagoger vid ADHD/ADD. Det jag fastnade för som viktigast var:

Uppmuntra barnets intressen och starka sidor.
Prata på ett varsamt sätt med barnet om vad det har svårt för och hur ni tillsammans kan arbeta med det. Förklara för kamraterna på ett sätt som skapar förståelse och tolerans att alla är olika och att vissa kan behöva mer stöd än andra. Leta efter sådant som barnet är intresserat av och bra på och uppmuntra detta. Försök att hitta vägar förbi svårigheter och minimera risken för att barnet misslyckas – både inlärningsmässigt och socialt. Lyft fram barnets starka sidor.

Detta är grunden för all lust att lära. Att slippa misslyckas. För det är mer regel än undantag att ett liv med npf-diagnos kantas av och till slut kan präglas negativt av misslyckanden.

Med en funktionsnedsättning, som npf-diagnoser är pga av kraven på anpassning, kan man inte lära om sättet att göra, alltför radikalt, men man kan lyckas med rätt pedagogiska verktyg och intensiv stöttning.

Att vara lärare handlar inte bara om att lära ut. Utan om att också lära in.

Som Kirkegaard sa om att hjälpa:

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.  /Sören Kirkegaard

15 Responses to “Lära vid ADHD.”


  1. 1 Turte mars 3, 2011 kl. 12:01 f m

    När jag läser dina blogginlägg känns det som att få aha upplevelser hela tiden; just så är det – precis så ska det formuleras! Och slutet med Kirkegaard sa mig två stora saker:
    1. Läs Kirkegaard nu för bövelen!
    2. Låt oss nu slippa frälsas av alla som med god vilje vill ge men inte är klara med sig själv och då inte kan se andras sits.
    Tack för en grym blogg, jag är numera prenumerant 🙂

  2. 2 malix mars 3, 2011 kl. 7:58 f m

    Klokhet så det förslår

  3. 3 IT-mamman mars 14, 2011 kl. 5:03 e m

    Tack! Kloka ord som jag läser om och om igen.

    • 4 Victoria mars 15, 2011 kl. 7:31 e m

      Jag vet inte om det är så klokt, det är ju ingen vetenskaplig avhandling precis, mer ett axplock av sådant jag lärt mig. Men jag hoppas du hittar lite korn av något i texten. Men tack!

  4. 5 Mib mars 24, 2011 kl. 6:39 e m

    Gud vad bra! Jag länkar till detta! Hoppas det är okej? Det var det bästa jag har läst på länge.
    Åh vad glad jag är att jag hittat din blogg.

  5. 6 Gloria Qvarnström januari 5, 2012 kl. 3:32 e m

    Du beskriver positivt hur Maria Montessori utvecklade Montessoripedagogiken i grunden. Problemet är inte Montessoripedagogiken i sig utan just det faktum att oavsett lärande så handlar det om motivation. Motivationen styrs av lusten. Maria Montessori återkommer just till detta faktum. ”Lusten till lärande”. Sen kan man säga vad man vill om enskilda skolor i möte med enskilda individer. Problemet kvarstår. Det måste finnas en tydlig handlingsplan från dagis och framåt som är ett levande dokument som följer var barn antingen det finns diagnos eller barnet är ”normalt”. En röd tråd som alla kan fånga upp och dra i bromsen med för att återställa rikningar som spårat fel. Lärarna är just lärare med olika motiv och olika utbildningsvägar.
    Men i grund i botten är felet samhällets som vill klumpa ihop individer i grupp. Gruppen är viktigast. Inte var enskild människa. Individualism är feltolkat till att tydas som egoism. Däri ligger vårt grundproblem, vi som dagligen får kämpa för våra barns rätt till lärande på villkor satta utifrån just våra barns funktionshinder. Vi alla vet att inte ens inom AD/HD är individer lika trots samma diagnos. Så att kräva lika är inte alltid det rätta. Att kräva olika vore bra mycket bättre i många fall.

    PS. Älskar dina bloggar.

    • 7 Victoria januari 5, 2012 kl. 7:12 e m

      Det var inte ditt avslut att du älskar mina bloggar som tog mitt i magen.

      – Utan insikterna du har! Och tänk att det ändå är jag som ordar och du som målar, syrran, men du vet och kan allt!

      Imponerad av din klarhet!!

      Karm Vicki

  6. 8 Lilla Där augusti 30, 2012 kl. 8:19 e m

    Ååååååååååhhhh!!!!!!!! När jag läser det här inlägget vill jag kopiera hela texten och läggen in den på min blogg och bara skrika:
    ”Precis SÅ var det, precis SÅ ‘är det nu med!”
    Men tack och lov har jag lärt mig att t.ex sortera bort onödig information när jag läser en text osv, tack vare envishet och främst tack vare min snälla storasyster.

    Studieteknik och delmål. GUD så viktigt!!! Det hade jag behövt hjälp med redan i låg/mellanstadiet. Jag tror att mina lärare på mellan- eller högstadiet pratade lite om det. Men just bara PRATADE om det och tänkte att resten får vi elever ta hand om. Jag hade behövt nån som som satte sig hos mig och berättade, frågade, visade.

    Från femte klass och framåt var min skolgång en katastrof. Jag började skolka, läste inte mina läxor – förutom i de ämnen jag gillade (kanske 1 eller 2 st), blev skoltrött, blev deprimerad… Började snatta och hade jag inte varit så förbannat blyg hade jag förmodligen hamnat i ”dåligt sällskap”.

    Nu för tiden är det ingen jag möter som kan tro att jag haft såna problem tidigare i livet. Förrän de lär känna mig riktigt väl eller blir ihop med mig… Först då märks det att jag fortfarande har många av problemen i hög grad, men lärt mig handskas någorlunda med dem så länge det behövs. Men det är utmattande…

    • 9 Victoria augusti 31, 2012 kl. 4:23 e m

      Det brukar inte märkas på mig heller att jag har vissa svårigheter – men de som känner mig vet – för de ser. Det är ju det som är det dolda med funktionsnedsättningen. Tröttsamt och ja, man blir rejält trött ibland. Idag är jag helt allergisk mot stress.

      Tack för att du skrev och superglad att du gillade det jag skrev!

      Victoria


  1. 1 Lära vid ADHD. | ADHD i vardagen Trackback vid januari 6, 2012 kl. 11:30 f m
  2. 2 Tidiga tecken hos osynliga flickor. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 15, 2012 kl. 11:38 f m
  3. 3 ADHD – på gott och ont. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid maj 17, 2012 kl. 11:11 e m
  4. 4 Skolans snäva ramar blundar för verkligheten. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid november 24, 2012 kl. 6:58 e m
  5. 5 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:33 e m
  6. 6 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: