Posts Tagged 'kriminalitet'

Diagnosjämförelser.

Eftersom folkbildning inte verkar vara ett mål för kvällspressen vill jag beskriva lite runt ADHD och andra neuropsykiatriska (npf) -och psykiatriska diagnoser. Även på Newsmill om att kunskapen om neuropsykiatriska diagnoser måste bättras -lite omredigerat.

Evidensen inom många sjukdomsområden baseras på erfarenhet, kanske psykologiska tester och statistik därav. SBU:s sida, Statens beredning för medicinsk utvärdering

Funderar en del på hur man kan bevisa ADHD. Men testerna man genomgår måste tas på allvar, eftersom all medicinsk utvärdering görs på samma sätt. Mätbarhet i maskindiagram och röntgen finns inte alltid. Som att exempelvis man kan lida av reumatiska symptom utan att det ger utslag någonstans mer än hos patienten. Och ni vet att jag inte misstror reumatismpatienter.

Medicinska utvärderingar görs ofta i beprövad erfarenhet i undersökningar och samtal mellan läkare och patient, både inom psykiatri och inom somatisk/fysisk/biologisk medicin. En läkare som inte kan lyssna på sin patient är ingen bra läkare och kanske borde ägna sig åt laboratoriearbete och forskning istället.

Förstått att man iaf kunnat mäta en skillnad i frontalloben hos personer med ADHD, men är det inget som används inom diagnosticeringen, utan har setts på personer med redan fastställd diagnos, under forskning. Hur tillförlitliga dessa röntgenundersökningar är vet jag inte. Sidan jag länkat till åtta år gammal, så här såg det ut 2004. Jag har sökt runt men inte fått något svar på varför magnetkamera (MT) som använts vid forskningen inte används i klinisk rutin kring ADHD-diagnostik, eller om det kunde användas som säkra kriterier. Nog för att köerna på ADHD-utredning redan är långa på uppåt 2-3 år, för att det inte finns pengar.

Karin Brocki forskade genom longitudinella studier.  I Brockis senare studier kombineras problemen med exekutiva funktioner och ADHD på ett intressant sätt med aktuella metoder och teorier för att undersöka associationen mellan gener och underliggande neurala processer. Nedsättningar i de hjärnfunktioner som brukar kallas exekutiva funktioner har visat sig utgöra en viktig del av det komplexa orsakssambandet bakom Attention Deficit Hyperactivity Disorder /ADHD.

Här är en kort sammanställning av vad kända forskare inom npf-området kommit fram till år 2003 på en konferens i Göteborg. Intressant om man följt forskningen vidare och vet vad slutsatserna blivit idag, ofta samstämmande.

Barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp kom 2010 till slutsats efter många års forskning på runt 100 flickor, att flickor underdiagnosticeras och inte känns igen i tid i skolan. Detta gäller både diagnoser inom autismspektrat och ADHD som underdiagnosticeras hos flickor för att deras symptom skiljer sig från pojkarnas, och forskningen tidigare enbart grundat sig på de mer synliga pojkarna. Precis som inom den somatiska vården baseras diagnoskriterierna på det manliga könet. Som Svenny Kopp säger här så handlar hennes forskning ”om en grupp flickor med stora funktionssvårigheter som inte blivit uppmärksammade”. Läs på mer här under Gillberg Centre. Där står det att diagnoskriterierna kanske kommer att ändras, då ADD, den lågaktiva ADHD:n utan hyperaktivitet kan komma att falla under autismspektra.

För min del är inte det viktigaste vad det kallas, utan att man hittar rätt sätt att behandla och hjälpa de som har problem. Hänga sig kvar vid en beteckning är oviktigt. Dessutom får, rent krasst, lika krasst som livet är för de drabbade, personer med diagnoser inom autismspektrat stöd av den ganska starka lagen om LSS – lagen om särskilt stöd. Vilket inte personer med ADHD får, om de inte har en särskilt svår ADHD, även om ADHD kan vara nog så svårt att leva med.

Neuropsykiatri är ett komplext område. ADHD och systerdiagnoserna Aspergers och andra diagnoser inom autismspektrat har upp till 80 procents ärftlighet och andra diagnoser går väldigt ofta hand i hand, så att flera diagnoser upptäcks under utredning, som Tvångssyndrom OCD/OCB, Trotssyndrom, Dyslexi, Dyskalkyli, självskadebeteenden som kan vara ätstörningar eller missbruk. En förälder med ADHD kan mycket väl få barn med Aspergers och vice versa, ärftligheten korsar emellan olika npf-diagnoser. Som ni förstår tycker jag det är ett för allvarligt område för att ens släppa fram kreti och pletis ytliga opålästa åsikter som är rena fördomar om att barnen bara är ouppfostrade.

För vad är det vi som diagnosticerats med ADHD annars har för diagnos, om inte uppmärksamhetsstörning och/eller hyperaktivitet? Många som diagnosticerats med ADHD i vuxen ålder har bollats runt inom psykiatrin. Ofta har man redan fått andra psykiatriska diagnoser, men inte blivit hjälpta av de svaren utan antingen kämpat själva under långa år för ytterligare utredning eller mött en läkare insatt i npf-diagnoser som remitterat vidare till utredning. Vägen är ofta lång och krokig.

Rent statistiskt har npf-kvinnorna i flertal hamnat inom psykiatrin och npf-männen hamnat i missbruk eller inom kriminalvården, dvs dömts för brott.

De vanliga psykiatriska diagnoserna som ADHD-kvinnor fått är:

1. Borderline Personlighetsstörning -Emotionellt Instabil Personlighetstyp, vilket jag hört att 2/3 av kvinnor inom psykiatrin får som diagnos.

2. Bipolär sjukdom – Manodepressivitet. Det finns flera typer av Bipolaritet. Typ1 innebär ibland halvårslånga skov av omväxlande djup nattsvart depression som går över i en euforisk upprymdhet, ofta med impulshandlingar utan gränser som blir skadliga för individen. Många startar företag, tar lån, känner sig oövervinnliga och kraschar skuldsatta in i nästa depressionsskov.
Typ 2 innebär kortare svängningar i tid med hypomani, som är en lindrigare form av mani.
Vid så kallad rapid cycling (även: snabbt växlande affektiv sjukdom) pendlar individerna ovanligt snabbt mellan manier och depressioner. Minst fyra bipolära skov uppträder på ett år och inte sällan betydligt fler.

Det finns flera genomgående likheter mellan dessa tre diagnoser och man kan säga att det överlappar i symptombild inom ADHD, Borderline och Bipolaritet, såsom humörsvängningar, impulshandlingar, känslighet, självdestruktivitet, depressioner och låg självkänsla efter personliga misslyckanden.

Män som fått diagnosen ADHD har ju oftare än kvinnor utåtagerande hamnat inom kriminalvården, ofta med missbruksproblematik också. De uppfyller oftare kriterier för andra personlighetsstörningar än Borderline också.

Ett projekt kallat Hågaprojektet för män med kortare fängelsestraff och ett på Norråkersanstalten bland manliga återfallsförbrytare då de utreddes för neuropsykiatriska diagnoser visade att 25-24% av de utredda fångarna fick diagnosen ADHD.

Med terapeutisk uppföljning och medicinering har det visat sig att det är lönsamt med ADHD-behandling i fängelse. Projektet kan generera en årlig vinst på 15 miljoner kronor säger nationalekonomen Ingvar Nilsson. I ett längre 20-årsperspektiv så är vinsten en kvarts miljard.

Bo Söderpalm, överläkare vid beroendekliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och arbetar fyra timmar i veckan på Vårdcentralen för hemlösa anser att ADHD är livshotande. Han är kritisk mot att medicinering med amfetaminliknande preparat inte accepteras på behandlingshem mot drogmissbruk. Bo Söderpalm har arbetat med hemlösa i Göteborg och medicinerat de socialt utslagna men väckt mycket debatt, trots goda resultat. Även om det inte finns mycket forskning så finns det en hel del beprövad erfarenhet från andra håll i landet som visar att ADHD-medicinerna fungerar på missbrukare. Han är inte den ende som provat behandlingsmetoden och han var inte först.

De mest lyckade studierna där vuxna med ADHD har behandlats med Concerta och Ritalin har dock utförts i mycket kontrollerade miljöer där fasta rutiner och drogfrihet varit en förutsättning. Som på Norråkersanstalten. Bo Söderpalm anser att: Kravet på långa psykologutredningar blockerar möjligheten till behandling, eftersom det saknas psykologresurser. Dessa långa utredningar är inte heller nödvändiga. Det är inte svårare för en psykiater att konstatera ADHD än det är att ställa andra psykiatriska diagnoser. 

Men jag har hört om ADHD-utredningar som verkar ha varit helt uppåt väggarna för korta och ytligt gjorda av oengagerade läkare, som finner att ”det inte finns en diagnos” trots att det finns ett uppenbart problem. Det finns dåliga läkare också. Och inom psykiatrin kan det finnas ett stort motstånd emot neuropsykiatriska rön eftersom psykologer och psykiatriker och andra behandlare inte vill,kanske inte orkar omvärdera den skola de lärt samt hela sitt långa yrkesliv. Insikten att man kanske felbehandlat sina patienter kan vara för mänskligt svår att ta in.

Det är vanligt att personer med ADHD får djupa depressioner eftersom livet inte fungerar oavsett hårda ansträngningar. Att ständigt misslyckas motsvara omgivningens krav i skolan ger även barn och unga depressioner och självskadebeteende eller andra destruktiva beteenden som att börja med alkohol och droger för att självmedicinera bort ångesten, samt desperation i kriminalitet, när andra vägar inte verkar finnas.

Vuxen-ADHD” – att ha levt ett halvt liv utan att veta vad som felat, bara att det varit något som inte stämt får ofta konsekvenser som kostar samhället mycket pengar. Men på individnivå kostar det ännu mer av svåra år, sumpade möjligheter och besvikelser, på sig själva. Rätt diagnos kan då vara en välsignelse som ger svaren som ger livet skjuts igen. Då individen kan återta makten över sitt liv med kunskap och handlingsberedskap.

Läkartidningen skrev redan 2007 att:
En retrospektiv studie av medicinska journaler [15] inom primärvården i USA visar att allmänläkare har svårt att känna igen ADHD-symtom hos vuxna patienter och därmed svårt att ställa diagnosen. Ändå hade många av de patienter som slutligen fick ADHD-diagnos vid tidigare tillfällen berättat för sjukvårdspersonalen om sina ADHD-symtom. Behandlingen blev på så vis fördröjd.

Både barn och vuxna med ADHD har ofta samtidigt andra psykiska störningar. I en populationsbaserad studie av vuxna med ADHD uppfyllde 77% kriterierna för en eller flera ytterligare psykiatriska diagnoser. Kjell Modigh tidigare chefsöverläkare vid psykiatriska kliniken Kungälvs sjukus säger så här:
Jag tycker mig se låsningar på många håll, med den gemensamma nämnaren att nya perspektiv upplevs hota etablerade förklaringsmodeller och värderingar. Onödiga låsningar om man kan se det nya som ett komplement på vägen till de övergripande målen.

ADHD är naturligt nog ett omdiskuterat begrepp eftersom ADHD är en rätt ny diagnos. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Precis som inom en stor del av läkarvetenskapen. Som ju baseras på forskning samt evidens. Nu samlas evidensen. Många blir hjälpta på vägen. Att då kritisera den hjälpen som når fler, som en diagnosboom som om det vore ett modenyck, det är lite väl magstarkt. Om man tänker efter.

Tänk efter?


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Arkiv


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 228 andra följare

%d bloggers like this: