Malplacerad innan jag fick min ADHD-diagnos 2008.  Tar mitt liv tillbaka bit för bit och har börjat leva igen. Det hade inte varit möjligt utan kunskap. Det är därför jag fortsätter att blogga i ämnet – för att hjälpa andra.

Mitt mest uppskattade blogginlägg är ADHD i bilder. Vet att det hjälpt många, mitt sätt att se och tänka. Därför finns inlägget här. Vill inte att fler ska behöva leva i samma mörker som jag gjort.

Jag uppskattar den stora uppskattningen av inlägget. Berömmet från pedagoger och psykologer. Men mest de som kommenterar med att jag visat dem vägen för egen del eller för deras barns del.

På alla mina bloggar gäller att man har lov att länka till inlägg från facebook etc och att länka från sin blogg och citera korta stycken om man vill kommentera tankarna. Men det ska vara tydligt att det är från min blogg. Läs mer om Upphovsrätt.

Eftersom jag är skribent och kommunikatör mot inriktning av framtida föreläsningar är det av särskild vikt.

Mvh Victoria Qvarnström – inte längre helt mal placé.

Mail: victoria.q@live.com

41 Responses to “Om mig och kopiering av inlägg.”


  1. 1 Lotta. september 15, 2011 kl. 3:58 f m

    Skulle vilja börja blogga, vet inte riktigt hur jag ska göra, har ju inte riktigt ro i min kropp att läsa igenom allt som står. Fick min ADHD- diagnos för ett år sen.. Känner mig ganska rörig.

    • 2 Victoria september 15, 2011 kl. 9:58 f m

      Du behöver inte läsa igenom all information om hur det funkar för att börja. Jag har INTE gjort det utan lärt mig det mest nödvändiga genom att bara börja och lösa saker efter hand. Men du ska innan du går in och skapar bloggen fundera ut vad du vill att bloggen ska heta nu och ett namn du kommer vilja ha om ett år. Du kanske bara vill skriva om ett tema, då kan den ju heta det, men om en månad kanske du funderar på ett ämne till, då kan det vara bra att du inte valt ett för snävt namn. Du har ju ADHD, så din expansiva hjärna kan nog hitta på en del. ;-) Man kan ändra namnet senare, men det ska man undvika så läsarna inte blir förvirrade.
      Om bloggen ska handla om ditt liv och att du har ADHD kan du välja ett namn som beskriver vem du är exempelvis hästttokig, fiosof, ev ha ordet ADHD i namnet – men man kan också ha det i underrubriken som jag har.
      Vet inte om det blev för mkt information nu? Men fråga här om det är något. Kanske kan jag hjälpa dg, om du väljer wordpress, som jag. Ta det lugnt och kolla igenom alla kategorier med funktioner som finns och googla bloggtermerna som uppkommer. Det har jag gjort vid behov.
      Tänk också igenom om du vill vara anonym, om det finns personer du inte vill ska få veta om din ADHD. En blogg är tillgänglig för alla att läsa, om man inte gör den för sina kompisar.
      Lycka till, hör av dig när du börjat skriva så jag kan länka till din blogg? Victoria

  2. 3 Fjällmor oktober 2, 2011 kl. 1:13 e m

    Hej!

    Jag la ut en länk till ditt inlägg ”ADHD i bilder” idag. Jag hoppas det är ok med dig att sprida den?

    /Fjällmor

  3. 5 Fjällmor oktober 2, 2011 kl. 1:23 e m

    Tack! Jag är så glad för allt bra du skriver.
    Att sprida kunskapen vidare känns viktigt.

  4. 6 theangelnamedmaddi oktober 10, 2011 kl. 7:45 f m

    mycket bra logg! denna skall jag följa
    mvh/ en mamma till tre barn med handikapp

  5. 7 Rebecka november 10, 2011 kl. 12:24 f m

    Hej!
    Jag tycker din blogg är skit bra! Det har alltid vart svårt för mig att få folk att förstå varför man är eller gör på ett visst sätt och få dom att förstå att jag inte kan göra som dom tycker! Jag är 24 år och fick min diagnos när jag va 20 år. Det jag undrar över är om du har några tips på ”gruppcenter” eller om det finns någon organisation som specialiserar sig på ADHD?
    Har inte hittat någon sån än!
    skulle vara trevligt för sinnet att gå och prata med folk som förstår hur man tycker och tänker!

  6. 9 Cirkusprinsessan november 22, 2011 kl. 10:06 f m

    Jag har funderat några saker som du skriver i bloggen. Vet inte om det är typiska grejer för ADHD eller? Tex det här med att ordna och sortera saker, är det typiskt ADHD? Det sägs och skrivs ju oftast att personer med ADHD har extremt svårt för ordning och reda.
    Sonen har ”svår” ADHD men är nästintill maniskt ordningsam. Allt står i prydliga rader, han städar flera gånger om dagen men tycker ändå att det är stökigt.
    Jag har också ADHD men jag är inte lika mycket för städning men håller ständigt och jämt på att sorterar och organiserar saker. Är nästintill manisk med att hålla tider mm.
    Jag har sökt efter info om det kan vara så med ADHD eller om det är nåt annat.
    Jag har kommit på mig själv med att jag jämt håller på och sorterar diagnoserna också.. typ.. dom där grejerna är ADHD, dom där grejerna är Asperger, dom där grejerna är Tourette osv. Jag försöker sluta men det är stört omöjligt.
    Du verkar ju så påläst så tänkte höra om du vet nåt om det.

    • 10 Victoria november 23, 2011 kl. 2:18 e m

      Jag har enbart diagnosen ADHD men tror att njutningen av att sortera är ett djupt liggande behov av att få ordning på en stökig tillvaro i hjärnan. Blir väldigt lugn av att ha organiserat och kategoriserat, det känns så skönt att jag ofta tänker tillbaka på sådana tillfällen i efterhand t o m. Jag vill bara med en tanke veta var något är.
      Det är lätt att se allt som olika diagnoskriterier, men sanningen är ju att många liknande egenskaper känns igen i olika diagnoser och även bland normalstörda. Vi med ADHD har inte samma starka koncentration som aspergare vid sina specialintressen, men å andra sidan har vi också hyperfokus, men mer ojämnt. Tror att den alltseende ADHD-blicken som tar in all information, samt det utmärkta detaljseendet kan spela in i att man (iaf vissa, när man väl kommer till skott) har lätt att kategorisera och sortera saker.
      Att din son städar mycket kan väl vara antingen en strategi emot kaos, eller drag av andra diagnoser eller rätt och slätt en personlig egenskap?

      • 11 Cirkusprinsessan november 23, 2011 kl. 2:53 e m

        Tack så jättemycket för svaret! Tror bestämt att det du säger stämmer väldigt bra, så känns det iaf.

  7. 12 katta december 5, 2011 kl. 8:16 e m

    inget kan förklara mig bättre än detta inlägg! detta kommer ja spara och ge till människor i min närhet som verkligen inte förstår mig!

    du e grym!!!!

  8. 13 Jenny december 12, 2011 kl. 6:40 f m

    måste säga att din blogg e den bästa jag läst på länge, fick själv adhd diagnos i vuxen ålder o har 2 kill med diagnos add resp adhd

  9. 14 Camilla Segerlind januari 24, 2012 kl. 5:42 e m

    Hej och snyft
    Har länge gått och funderat på om jag ska låta mig utredas… Vet inte om det är bra för mitt yrke.. Inbillar mig att jag kan klara detta själv. Fick tårar när jag läste din blogg… Usch… Det är så jobbigt..ALLTID. Som du skriver…behöva försöka kontrollera sig hela tiden…. Hemskt på föreläsningar.. Fattar ju inget tillslut … Sitter bara och tänket..tyst nu tyst..du ska inte alltid höras, avbryta, komma med impulsiva kommentarer… Alltid känna sig annorlunda… Sväva iväg…göra 10 saker samtidigt… PMS…ÅH HEMSKA PMS…de dagarna är hemska…. Positivt är väl att mina barn alltid är aktiverade… Dock överbeskyddade… Suck…
    Kram Tack för att du finns….tack för din blogg..

  10. 15 Georg maj 20, 2012 kl. 8:01 f m

    hittar ingen email så jag kontaktar dig så här istället.

    På tisdag är det premiär för en hemsida och en film.

    Syftet filmen är att stärka självförtroendet och självbilden hos nydiagnostiserade.

    Ta med dig vänner och berörda.

    Tisdag den 22a maj
    på Bio Rio

    trailer http://youtu.be/3ZZLgy6f8fU

    eventet https://www.facebook.com/events/238767586223325/?notif_t=plan_user_joined

    • 16 Victoria maj 21, 2012 kl. 3:53 e m

      Tack, hoppas det blir fullsatt, jag vet inte om jag kan komma. Men nu ligger länken här iaf!

      Mvh Victoria Qvarnström

  11. 17 Jenny juni 2, 2012 kl. 11:45 f m

    Hej

    Tänkte höra om du kunde bringa lite klarhet i det här med medicinering? Min son är 10 år och har adhd. Vilka mediciner är vad och hur fungerar de? Från början fick han Concerta, dessa kunde han inte svälja, då fick han Equasym (stavning?) som vi delade och blandade pulvret i sylt. Är dessa två verkligen samma preprat? Han blev hur som helst väldigt aggresiv av dessa så vi bytte till Strattera, och vi har dessa fortfarande. Vilken grupp tillhör Strattera? Vilka sorter är amfetaminprepparat respektive centralstimulerande eller är det samma? Många frågor men jag hoppas du orkar svara på dem. Tack på förhand!

    • 18 Victoria juni 2, 2012 kl. 1:00 e m

      Jag är inte så kunnig om medicinering alls. Jag själv äter inte centralstimulerade, tål det inte, det som ofta felaktigt kallas ”Amfetamin” för att det stimulerar det centrala nervsystemet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Centralstimulerande_preparat

      Vad jag vet är att Strattera, som jag själv äter är ett gammalt SRRI-preparat, sk lyckopiller egentligen framtaget mot depression, men som visat sig påverka personer med ADHD positivt, särskilt de med en föregående depressionsproblematik, som jag. Fördelen är att Strattera påverkar flera signalsubstaner i hjärnan, så att man får till sig normal mängd serotonin och noradrenalin (vakenhets/flykt-hormon). Kan balansera vid ADHD, men ger ingen extra ”normal” koncentrationsförmåga.
      Du kan läsa mer i FASS, ”medicinbibeln” men är man inte kunnig kan man bli livrädd av att läsa om udda biverkningar. Jag föreslår att du frågar läkaren rätt ut om en lättfattlig förklaring och varför denne anser att just den medicineringen är bra, vad den kan göra. Psykiater är ju specialutbildade inom just hur kemiska substanser kan påverka olika mentala tillstånd. Utnyttja deras kunskap! De kan detta bäst så ring och fråga. Om du inte får en tid kan en sköterska på mottagningen ni går på framföra frågan och sköterskan återkomma med läkarens svar som du kan lita på. men allt är ju beroende på hur patienten reagerar. Därför är det viktigt att meddela om biverkningar till mottagningen, så man kan få en omställning i dos eller byta medicin. Man får prova sig fram.

      Var inte så orolig. Se hellre klarögt på förbättringar och försämringar i detaljer i din sons liv – och rapportera direkt till förskrivande läkare. Det kan ta ett par år att ställa in medicinering, med att ta bort, lägga till olika mediciner, eller minska eller öka doser. Finlir.
      Men det GÅR att hitta den ultimata inställningen! Håll ut! Och fråga efter svar så du känner dig trygg och förstår – det är deras jobb.

      Kram och lycka till!
      Mvh Victoria Qvarnström

      • 19 Jenny juni 3, 2012 kl. 2:25 e m

        Tack snälla du för svar! Nu har jag läst på och förstår lite mer. Men en fråga kvarstår…är det ens amfetamin i dessa läkemedel, eller fungerar de bara på samma sätt som amfetamin? Måste prata med hans läkare om det härmed koncentrationen. Han har ju väldigt svårt med den trots sin medicinering. Men han fungerar ju mycket bättre nu än han gjorde innan så jag, och framför allt han, är nöjd!

        Tack igen!

      • 20 Victoria juni 4, 2012 kl. 12:15 e m

        Det är inte gatuamfetamin i läkemedel men funktionen är också centralstimulerande. Doserna är också en bråkdel av ett drogrus. Det kan behövas så lång tid som ett år att ställa in doser, ta bort och lägga till olika stöttande mediciner. Man provar en förändring åt gången så man vet exakt hur den funderar. Man ska ju berätta för läkaren vad som funkar och vad som inte funkar, för det kan behövas omställning. Det kan bli så mycket bättre, även om det redan är ganska bra.
        Kram och lycka till!

        Victoria

  12. 21 Fia oktober 30, 2012 kl. 1:45 e m

    Hej :) vet inte riktigt hur jag hamnade här, kanske för att jag sökte på gå ner i arbetstid pga barn med adhd :)
    Du är ju störtskön, ger dom svar på tal.
    Här fortsätter jag gärna läsa :D

    • 22 Victoria Qvarnström oktober 31, 2012 kl. 7:33 e m

      Tackar! Postade just ett inlägg om Vårdbidrag, men om du kollar i länkarna verkar de inte ersätta arbetsinkomstbortfall? Iaf kanske Vårdbidraget tröstar liite? Typ en symbolisk summa.

      Jag ger alla svar på tal. :-D

      KRAM och tack för din roliga kommentar!

      Mvh Victoria

  13. 23 andrea lindholm december 12, 2012 kl. 7:26 f m

    Läste det du skrev här http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/26/diagnoser-f-r-att-f-h-ra-till-0-

    För några år läste jag en kurs på distans och vi skulle presentera oss. Sista person i gruppen sa sitt namn och sen sa ‘jag tycker ni som är föräldrarlediga som plugga eller ni som har barn kommer inte bli värda min tid, för ni kommer inte prioritera plugget som jag gör’ Den här person verkligen störde stämningen redan från början. hur än vi i gruppen försökte så kände vi att det var vi som blev mobbad. tills en dag när jag sa, nu räcker det. Vi också ha känslor, något som tydligen fattas i dig. Och jag vägrade samarbete mer med personen. Dagen därpå meddela kursansvarig att personen har Aspergers. Då fattade vi det. Varför sa inte personen i början, Då kunde vi anpassa oss. men Hen vill inte det, hen ville bli behandlat som andra. Jag sa till Hen, hade jag inte visste det så skulle jag ignorera dig totalt, för mig dina ord var som ond, att du var elak.

    jag försökte, hur mycket jag kunde, men det tog en del energi. Hen var en otrolig resurs i gruppen, vi lärde oss mycket av Hen. men socialt sett, det var inte lätt. Jag accepterade Hen på min facebook, för hen sa att hen vill lära sig vara social men det slutade att hen hade det som vad en annan vän sa ‘ du klarar inte vara social’. det gjorde ont i mitt hjärtat att se hur hen blev också mobbad rakt framför mig.

    till slut orkade hen inte det heller, bröt kontakter med mig och så manga andra.

    Hoppas någon dag du kan blogga om hur vi kan umgås, var social med aspergers utan att bli sarad och ta det illa det de säger. tack i förhand.

    Mvh
    AnLi

    • 24 Victoria Qvarnström december 14, 2012 kl. 1:21 f m

      Mycket intressant, vad du berättar. Ja, hur får man folk att klara av varandra – speciellt om någon – ”hen” inte berättar att det är svårigheter socialt? För ALLA blir inte lyckligast av att vara sociala med andra. Men då krävs det också att de säger det direkt, så man kan vara vänner ändå. Tycker jag.

      Det finns inget att skämmas för, tvärtom så kan man bli förstådd och accepterad. Även om man inte vill följa med och fika.

      Victoria

  14. 25 Malin januari 10, 2013 kl. 8:12 f m

    Hej Skulle vilja kopiera din text ”Det enda du behöver förstå för att greppa vad ADHD är.” och skicka till min son skola. Tycker den säger så mycket på ett kortfattat sätt. Det kan va bra att bli påmind om hur det är att leva med AdHd.
    Mvh Malin

  15. 27 Malin januari 10, 2013 kl. 1:36 e m

    Hej tack för ett snabbt svar! Jag gör så. Mvh Malin

  16. 28 Kristina. januari 21, 2013 kl. 3:47 e m

    Hejsan!
    Fick min diagnos då funktionshinder ADHD för inte så länge sedan börga medicinera men hade en mycket negativ läkare ,idag har ja en ny och han förstår bättre .
    Han har även höjt medicnen som inte hade blivit av för hon tyckte så mycket,tänk även jag i 60 års ålder än om jag inte känner mig gammal.
    Kan få må så här och har inte gjort på många år då,kommit en bit på vägen ,men inte enda fram än har problem om det inte händer nu. Men jag lär mig nya saker var dag och idag, fan jag denna sidan o härligt att läsa om andra som har samma problem.
    Får ta en bit i sänder så sparar i favis så kan jag gå in då o då,och förflytta mig till andra bloggar.
    Tack för fint skrivit och tack för jag får vara med här.

    Mvh Cina.

    • 29 Victoria Qvarnström januari 23, 2013 kl. 4:47 e m

      Hej och tack för din kommentar Cina! Negativa läkare har vi nog alla mött. Jag blev helt paff när jag träffade en läkare som ens trodde att ADHD finns! Dessa diagnoser provocerar tydligen vissa.

      Du kommer lära dig mer, jag har ju bla en länklista till andra bloggar. (Vilket påminner mig om att jag ska utöka den..) Det finns mycket kunskap och empati som man inte trodde, och så finns det en del som inte är snälla ute i cyberrymden, men det är ju inte deras liv.

      Härligt att höra att det verkar kännas bra för dig nu, bättre sent än aldrig, men vi hoppas generationen som är barn nu slipper vänta så länge på hjälp.

      Kram Victoria

  17. 30 Herr T. juni 14, 2013 kl. 1:37 e m

    Hej! Väldigt bra skrivet av dig, hakade upp mig på en liten sak, du skriver att det är viktigt att länka till ditt material för framtida bruk vilket är bra, du vet att du måste ha tillåtelse att visa andras bilder om du nu inte tagit alla själv? Såg nämligen ett ”iStock photo” med sin vattenstämpel och den är väl inte köpt? Har du otur så så kan du få någon som kan kräva ersättning för att du lånat bilder utan lov.

    Tänkte bara förvarna dig så du slipper nån otrevlig överasskning om det komemr in någon som inte gett tillåtelse att du viasr deras bild/er.

    Kämpa vidare med din blogg, finns en del bra att läsa :)

  18. 31 Nicholas J Mair juni 27, 2013 kl. 11:18 f m

    Hej!
    Jobbar dagligen med människor som har diverse diagnoser och vill bara säga att din blogg ger mig mer insikt hur det verkligen fungerar-än fyra terminer i Uppsala med KBT. Keep up the good work!

    • 32 Victoria Qvarnström juni 27, 2013 kl. 4:13 e m

      Ett varmt tack – jag bugar mig i tacksamhet över dina goda omdömen. Skulle vilja uppmuntra DIG att fortsätta läsa npf-bloggar öht. Min länklista har fler verkliga berättelser.
      Blev faktiskt så glad av din kommentar att jag bredler. :-D

      Mvh Victoria Qvarnström

  19. 33 Lena Swanberg oktober 5, 2013 kl. 8:55 f m

    Hej, får jag lägga upp dina bilder av ADHD på min FB sida? Ska för 1a gången berätta för människor att jag har ADHD… =S
    Tack för att min dotter och jag hittade din blogg!

  20. 35 Sara januari 5, 2014 kl. 12:36 e m

    Jag kopierade ett stycke & länkade till bloggen. Sen upptäckte jag den här fliken & missförstod lite, så jag tog dän(östgötska för ”bort”) länken, men nu är den tillbaka. Onödigt stresspåslag.. :) Jag fick f.ö min adhd-diagnos för 2 år sen, då 23 år. Bättre sent än aldrig.

  21. 36 EmmaSofia april 22, 2014 kl. 6:04 f m

    Hej! Vill troligen bara säga hej och tack för din modiga blogg. Jag fick min Aspergers och Tourettes diagnos 2012, min dotter var 8 månader vid utredningstillfället och 11 månader när beskedet redovisades. Jag har känt igen mig bland Aspergare ända sen jag först hörde talas om att det fanns, ungefär 10 år tidigare. Jag är nu 37 år och skriver mest om normala saker i mina bloggar. Dvs de är inte NPF-inriktade.

    • 37 Victoria Qvarnström maj 8, 2014 kl. 5:30 e m

      Hej och tack! Man kan tröttna på ämnet, det brukar många nydiagnosticerade göra efter två år, då den mest akuta bearbetningen är klar. Iaf enligt vad jag noterat.
      Lycka till!

  22. 38 Victoria juni 12, 2012 kl. 9:37 f m

    Oj, men tack. Varit totalt fokuserad på annat, inte sett detta. Länkat till din blogg från min bloggroll nu.

  23. 39 Victoria Qvarnström november 5, 2012 kl. 7:14 e m

    Tack. :-)

    /V


  1. 1 Victorias ADHD-blogg, outstanding! | gullanlindberg.se Trackback vid januari 10, 2012 kl. 11:26 e m
  2. 2 Lördagsutmaningen « ♡ Bokstavsgossen ♡ Trackback vid juni 10, 2012 kl. 11:43 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 225 andra följare

%d bloggers like this: